Sista Svenska hamnen, Ystad/Ystad el ultimo puerto Sueco

Äntligen i Ystad, vilken resa hit!! Kändes som en evighet, men imorse kl 04:00 var vi här.

Den här har nog varit hitills den tuffaste sträcka....vilken värder, tog oss hela 35 timmar att ta oss hit från Mörbylånga. Redan när vi seglade från Mörbylånga hade vi tråkigt värder med regn (den hade vi räknat med), det var bara att ta på sig regnställ och segla vidare. Efter några timmar kom ett lugn som gjorde oss riktigt oroliga, kändes som lugnet innan stormen och tyvärr så hade vi inte  så fel.... Runt 03:00 när jag hade min vakt och vi började närma oss traffikleden på bara några sekunder försvann alla (stora) fartyg som vi hade runt omkring oss. Det kom en dimma så tjock att jag knapp kunde se nån meter framför mig i en relativ traffikerad sträcka. Hmmm det var bara att väcka Miguel, ta fram hornet, ändra riktning mot en mindre traffikerad sträcka, börja med ljudsignaler (Tack Linda och Jenny för er fuskbok, den kommer väl till användning) och öppna ögonen till max. Det var drygt 1 mycket långt timme den varade, men vi tog oss igenom. Efteråt känns det inte så jätte bra att veta att en av de stora fartyg vi hade på vårt styrbordsida var på barbordsidan när dimman var över. 

Runt 10:00 kom nästa del, när det var dax för min nästa vakt var Miguel i full gång med att hantera de 1,5-2 meter höga vågor vi hade att göra med. Det var guppigt, tuff och inte alls roligt men det var inget vi inte klarade av...om det inte var så att de varade hela resan nästan ända ner till Ystad. Vilken sträcka, vi var helt slut när havet äntligen började lugna ner sig lite runt 23:00. Mer än 12 timmar med dessa vågor kändes i kroppen!!! Men det är väl inget mot vad som kommer längre ner, eller?!?

Kändes riktigt skönt när vi började se Ystad på avstånd och visste "snart, snart ska vi få sova orentligt".
***
En Ystad, que bien! Pero que viaje hasta aqui!! Hemos llegado a las 04:00 del de la madrugada, en lo unico que podiamos pensar era en camita y dormir.

Creo que hasta el día de hoy este a sido el trayecto más pesado, han sido unas 35 horas muy, pero muy largas. Que tiempo el que nos a hecho.

Desde el principio teniamos lluvia (pero esa la esperabamos) solo fue de ponernos el equipo de lluvia y continuar, todo empezo más tarde cuando llego una de esas calmas que te incomoda. El mar estaba super tranquilo, casi nada de viento y el cielo perfecto. No muchas horas despues cuando estaba en mi guardia entrando a la zona de trafico, cuando de repende se desapareciaron todos los (grandes) barcos de mi alrededor. Llego una niebla tan tupida que apenas veia unos metros adelante del barco... Solo era de cambiar de curso a uno fuera de la zona traficada, despertar a Miguel, sacar la trompeta, empezar con las senales de sonido (gracias Jenny y Linda por el libro de trampa) y abrir muy bien los ojos. fue una de las hora más larga que hemos vivido, pero todo bien. Cuando desaperecio la neblina no fue nada consolador ver que el mercantil que estaba a nuestro estribor antes de la neblina ahora estaba al babor.

Como a eso de las 10:00 de la mañana empezo el siguiente suceso. Cuando me desperte para empezar mi guardia Miguel estaba luchando con las olas de 1,5-2 metros y en medio del canal de trafico de mercantes (donde no deberiamos de estar). Cansaba, se movia todo y no era nada divertido...pero lo que fue realmente dificil era que el trayecto con esas olas duro hasta como a las 23:00 de la noche. Más de 12 horas luchando con esas olas cansa el cuerpo, y mucho!!! Pero no es nada con lo que viene más adelante...no??!

Cuando empezamos a ver las luces de Ystad fue una alegria tremenda; por fin cama y dormir. Hasta el siuguiente tayecto.

Olje fartyg lite väl nära för vårt smak/Petrolero un poco demasiado cerca para nuestra preferencia

Miguel håller koll på sina gamla kollegor/Vigilando a sus antuguos colegas

Sovpaus på däck för alla utom Miguel/Pausa para todos menos Miguel