viernes, 10 de agosto de 2012

We made it!!! Spanien/España

Ria de Vivero
Vi är här!!!! I spanien, i Ria de Vivero.
Men vilken resa alltså, när vi såg land kunde vi inte varit gladare. De var långa 76 timmar vi tillbringade i Biscaya.....
Första dagen hade vi rätt så tufft värder, men vi hade räknat men den. Vi var bara tvungna att motorsegla nästan hela dagen för att kunna styra dit vi ville. Vi var nervösa för delen där djupet ändras rejält då vi hört mycket om den, och ville därför ta oss genom den så snart som möjligt. När det väl var dax att korsa den hade havet lugnat när sig så mycket att den nästan var klart blank och ingen vind.Under ca 24 timmar var värdret på lika lugn; ingen vind, inga vågor, sol och delfinerna kom och simmade med oss i flera omgångar. Kunde varit hur härliga som helst om inte vi upptäkt att dagen innan hade vi förbrukat dubbel så mycket diesel än vad vi brukar göra under samma tidsperiod!!! Nu var vi oroliga över om dieseln inte skulle räcka till. Vi viste att nästa dag skulle det bli tuffare värder och om vi förbrukade all diesel under denna dag hur skulle det bli sen??? Och vi ville inte förlänga vårt vistelse i Biscaya mer än nödvändigt.... Vi bestämde oss för att ha motor på halvgång (4kn) med segel för att ta oss fram men förbruka så lite som möjligt. Om vi bara hade vetat vad som väntade och att vi inte behövde oroa oss för att använda motor så mycket mer....
Andra natten, vid soluppgången började havet visa sin "bästa sida". Ju längre solen kom upp dessto tuffare blev havet. Vi väntade oss vind upp till F4 och moderate vågor (1,25-2,5 m) ...något som vi visste vi kunde ta..... Moderate my axxx!!! Havet blev allt utom moderate!! Hela den dagen hade vi vågor på si sådär 4 m och mer!!! Ja, vad kan man säga mer om den dagen mer än att vi hade det inte lätt...Våra ca 6-7 månader erfarenhet från segling blev testade, snacka om att lära sig den tuffa vägen!! Vi gjorde vakt om 1 timme var så att vi inte skule bli för uttröttade, vi kämpade, drömde om land på andra sidan Biscaya och god spansk mat....  Det som höll modet uppe var att vi visste att nästa dagsprognos lovade mindre vindar och vågor. Och under tiden vi kämpade hände oxå följandet; vår navigerings data flög från babord till styrbord och med det lämnade detta livet (tur att vi har tre datorer ombord), laddaren till datorerna slutade fungera (så vi blev tvunga att navigera som för, men papper sjökort), Sotis hittade vägen genom förådet in genom lucka till sittbrunen (fick inte vara uppe då vi var rädda att de skulle spolas iväg)... Men inget ont utan gott; den tiden vi hade förlorade när vi gick för motor i 4 kn tog vi tillbaka nu...vi gjorde med en minimalt liten del genua och minimalt del av storen 8 kn...rekord än så längre för vårt Ballad :) ...så klart om vi inte räknar med Pacos 10kn med hjälp av strömmen...
När natten kom hade vinden och vågorna lagt sig och laddaren hade börjat fungera igen, men vi var uttrötta. Vi till och med började bråka med varandra om sömnen!! Ungefär så här lät det: Elsy: snälla kan jag få sova 10 minuter till? Miguel: Nej nu är det min tur, igår sov du mer än jag! Elsy: Du är så egoistisk! på förra vakten snode du 5 minuter sömn från mig! Miguel: Nej det var du som gjorde det från mig!!! ovs.... Det var då vi bestämde oss för att ta oss till Ria de Vivero istället för La Coruña.
Och här är vi nu, stolta över att vi tagit oss över Biscaya... njuter av god mat och en mycket trevligt liten hamn och stad. Vi kommer att stanna här i några dar för att turista, ladda batterierna och gå på massage då vår muskler är i stor behov av det :)

***

Ria de Vivero
España!! Porfin en España, en Ria de Vivero.
Pero que viaje, que viaje por el golfo de Biscaya!! 100% para nunca olvidarlo....
El primer dia de nuestro viaje tuvimos bastante viento y olas (hasta 2,5 m), pero ya lo teniamos previsto. Sabiamos que el pronostico prometia que para la noche se se iba a tranquilisar, asi que solo era de aguantar y seguir...nada del otro del otro mundo. Lo unico que teniamos que ir a motovela ya que a solo viento no nos dejaba ir a la direccion que queriamos. Queriamos pasar la parte donde la profundidad cambia mucho lo más rapido posible ya que habiamos escuchado mucho de su mala reputación. al final cuando nos toco cruzar ese lugar habia una calma tremenda, el mar se veia como un plato. El viento y las olas eran cero.
Todo el siguiente dia fue asi; con cero de viento/olas, sol y con compañia de los delfines. Puedo haber sido un dia estupendo sino hubiera sido que descubrimos que el dia anterior habiemos consumido mas del doble de diesel de lo que acostumbrabamos. Ahora era el problema que si nos iba a alcansar el diesel??? No nos podiamos quedar sin diesel en el Biscaya, y tampoco no queriamos alargar nuestra pasada por el golfo más de lo necesario. al final decidimos ir a media fuersa de motor y velas (solo 4 kn) para siempre seguir adelantando pero consumir lo menos posible de diesel. Si hubieramos sabido lo que venia,nunca nos hubieramos preocupado por eso....
Al siguiente dia, al paso que el sol subia el viento empezo a aumentar radicalmente. Sabiamos que el viento iba a estar a F4-5 y el mar "agite" es decir 1,25-2,5 m de ola. Pero de agite ni mierdxxxx!!! (perdon el idioma). Durante todo ese dia tubimos olas de más de 4 m!!! Nuestros 6-7 meses de experiencia de velas, se pusieron a prueba a lo maximo. Que puedo decir más que lo vimos negro, muy negro. Empesamos a hacer guardias de 1 hora para no cansarnos demasiado y a soñar con tierra, lo que ibamos a hacer al llegar a España. Animos nos daba que el pronostico prometia que se iba a tranquilisar para la noche. Durante el tiempo que luchabamos con el mar tambien ocurrio lo siguiente; nuestra ordenadora de navegacion volo de babor a estribor y con eso abandono este mundo (suerte que llevabamos tres abordo), nuestro cargador de ordenadoras dejo de funcionar (navegamos como antes, con cartas de papel), Sotis descubrio el camino por medio del trastero entremedio de todas las cosas para salir a la bañera por medio del portillo (por que no los dejabamos salir por miedo que se los llevara una ola)....Pero como dice el dicho "no hay mal que bien no traiga"; recuperamos todo el tiempo que habiamos perdido cuando habiamos ido a 4kn. Con un pedazo minimo de genua y pedazo minimo de mayor haciamos 8 kn. Hasta hoy en dia es nuestro record de velocidad con el Courage :) ...claramente si no contamos los 10 kn que Paco hizo con ayuda de la corriente
Cuando la noche llego, haci como prometido el mar y olas se tranquilisaron. Nosotros estabamos super cansados y hechos pedasos. Para el amanecer teniamos tanto cansancio que Miguel y yo hasta nos empesamos a peliar por la dormida. algo haci era; Elsy: Miguel dejame dormir 10 minutos más? Miguel: No, ya es mi turno y tu ayer dormiste más que yo. Elsy: Tu eres un egoista! En la guardia pasada me robaste 10 minutos. Miguel: Mentirosa! tu me robaste 10 minutos. Etc... Fue entonces que decidimos irnos a Ria de Vivero que estaba más cerca, enves de La Coruña.
Y qui estamos disfrutando de la buena comida, de un hermoso puerrto y lugar. Muy orgullosos de haber pasado el Golfo de Biscaya!! Nos quedaremos unos dias en Vivero para hacer un poco el turista, cargar baterias y ir a que nos hagan un masage, los musculos los llevamos todo un nudo...

Delfiner som simmar med courage/Delfines navegando con Courage :)


Sotis och Saachi försöker komma på vadför vi är så intresserad av delfinrna/Sotis y Saachi intentando de entender por veimos y disfrutabamos tanto de ver a los delfines


Byter Fransk flagga mot Spansk/Cambiendo bandera de francesa a española

LAND!!!/TIERRA!!!

Ria de Vivero

Firar att vi klarat av första ronden; Sverige till spanien/Celebrando haber terminado la primera etapa de nuestro viaje; Suecia a España :)




8 comentarios:

  1. Jajajajaja ole ole y ole un besote ya empezais a parecer navegantes de verdad salud y tomaros un ribeiro y un pulpo feira a mi salud

    ResponderEliminar
    Respuestas
    1. Gracias! Lo hemos comido y bebido...pero a salud de quien???
      Besos

      Eliminar
  2. Vilket äventyr!! Ni är så himla duktiga och modiga! /Jessica

    ResponderEliminar
    Respuestas
    1. Hahaha Jessica, lovar att den är roligare att läsa än att varit med om den ;)

      Eliminar
  3. Este comentario ha sido eliminado por el autor.

    ResponderEliminar
  4. ¡Enhorabuena!estáis hechos todo unos navegantes seguro que ya no hay aguas que se os resistan.Disfrutar de unos merecidos días de descanso pero no bebáis mucho Ribeiro porque entonces veréis olas de 8 metros en vez de 4.Besos

    ResponderEliminar
  5. Vilken mardröm, men samtigt vilken befrielse och lycka som måste infinna sig efteråt! Ni är ju helt otroliga som klarar av detta!!! Men jag ska vara ärlig, ni gör mig ganska oroliga... Stor kram maria

    ResponderEliminar