Sailing with COURAGE: Peniche, Portugal

Vilken härlig segling vi hade hit (Peniche - ca 24 timmar)! Lagom men vindar (halva resan), sol och massor med delfiner. Tror aldrig att jag kommer att tröttna på delfinerna hur mycket man än ser de. Och nu har Saachi och Sotis också funnit delfinerna intresanta. Så fort de hör de plaska vill de upp på däck, följer delfinerna med blicket, springer fram och tillbaka efter de ... hihihi. Mindre roligt var det mitt i natten, vi hade sällskap av delfinerna nästan hela natten och Sotis bestämde sig för att det var roligt men lite skrämande ibland också (jag med för den delen). Man försvann i sina tankar om hur vackert och skrämande det var i mörkret (som man gör varje gång man seglar natte tid), om hela det stora som är under, att just där 100 meter under fanns det en hel värld av liv ovs och så plöstligt hörde man "PLASK" brevid en...ju jag hoppade lika högt själv varje gång delfinerna dök upp.

Egentligen skulle vi till Berlenga med en Brittisk familj, vi seglade tillsammans men deras Bavaria var ju mycket snabbare än oss (så klart). När vi väl var framme i den vackra ön hittade vi inte familjen och inget bra ställe att ankra så vi seglade vidare till Peniche. Vi trodde att de skulle ha fortsatt hit (näsmast hamn) men icke! Så nu har vi tappat en familj också....hoppas innerligen att de inte är och väntar på oss på ön :(

Igår hade vi den "fantastiska" iden att ta jollen till den vackra stranden som finns här. Vi packade pick-nic korg med gottis, satte på oss bad kläder och så for vi iväg. när vi började närma oss så sa Miguel "en del vågor här" men vi fortsatte...ja när vi väl kom till stranden var det ganska höga vågor som puttade oss in i land. Men allt väl, vi klarade oss, plockade fram filt, mat, hundarna lekte och allt bra. Tills vi börjar se hur vågorna växte och växte, och börjar fundera på att vi måste ta oss med jollen tillbaks...vi ankrar ju! Till slut börjar vi inse att som det brukar vara med vågor så är det ett antal jätte höga vågor och sen en liten paus på mindre vågor för att sen börja om...Vi började planera - vi måste passa på under de mindre vågorna för att komma ut med jollen :( inte lätt. Den måste vara lastad med väskorna och hundarna, blir för tungt med oss båda också ...så vi bestämmer att båda puttar iväg den och Miguel hoppar på sen (han startar den snabbast) så att vi hinner komma förbi vågorna innan de stora kommer, jag simmar till jollen sen när den startat. Hmmm, planen bra men men ...vi sätter igång; väntar de små vågorna, puttar iväg, sotis hoppar av jollen, jag får tag på Sotis och Miguel lyckas fortsätta med jollen med en stor våg bestämmer sig för att dyka upp - direkt in i jollen och ger Saachi en rejäl dusch...Men vi lyckades. Saachi var så duktig som stannade ombord, Miguel simmade med jollen lite längre ut och hoppade in, startade motor. Och Sotis är inte rädd av sig så han simmade duktig genom vågorna (ca 30 meter) till jollen med mig efter sig. Slutet gott allting gott, men vi tar aldrig mer jollen till stranden när högvatten håller på att ta sig in :)

***

Que buena navegada de unas 24 horas hasta aqui, Peniche. Con un buen viento (mitad de la travesia), sol y con muchos delfines de compañia. Sotis y Saachi empiezan a apreciar tambien la compañia de los delfines. solo los escuchan y salen a la cubierta para segirlos por todo el barco...jijiji. Durante la noche le gusto menos la compañoia de los delfines a Sotis (y a mi). A sotis lo despertaban a cada rato. Y yo cuando empezaba a desaparecerme el los pensamientos, lo bello de la noche estrellas, luna y la imensidad del mar, el tener 100 metros de un mundo desconosido debajo de uno...y de repente "SPLASH" me pegaba unos saltos de susto iguales de alto que los de los delfines :D

En verdad la travesia era a la isla de Berlanga. Nuestra primera travesia junto con otro barco, una familia Britanica. Pero claro con el Bavaria de ellos, ellos iban mucho más rapido que nosoros. cuando llegamos a la isla (que es muy bonita) no los vimos y tampoco enconrtamos un buen lugar para fondear, asi que decidimos seguir hacia Perniche. El puerto más cercano. Nos imaginamos que iban a estar aqui pero no. Asi que ya hemos perdido nuestra primera familia...esperemos que ellos hayan seguido a otro puerto y no nos esten esperando en la isla :(

Ayer hacia un dia perfecto asi que nosotros tubimos la marabillos idea de irnos a la playa con la lanchita. no la mejor idea hasta ahora.... Empacamos el pick-nic, bañeros y todo para salir. Bien cuando nos estabamos acercando Miguel dijo: "como que hay olas aqui" pero no le dimos mas importansia hasta que literalmente una ola nos tiro hasta la playa. Pero todo bien, sacamos nuestro pick-nic, a tomar el sol, los perros jugando hasta que empezamos a notar como las olas crecian. AJJJ! Teniamos que regresar en la lancha porque estamos fondeando....solo a empezar a planear. Como casi siempre las olas vienen en un periodo de muchas gracias y despues una pausa corta de unas cuantas pequeñas. Teniamos que lograr salir en ese momento! Planeamos cargar la lancha con los bolsos y los perros y uno de nosotros ya que ambos iba a hacer muy pesado (Miguel ya que el arranca la lancha más rapido). Plan en marcha; perros y bolsos abordo, olas pequeñas, Miguel y yo empujamos, Sotis se tira de la lancha, yo salgo a cojerlo, Miguel logra empujarla solo, una ola grande decide aparecer y caer sobre la lancha y darle a Saachi una buena ducha. Final feliz; Saachi se mantiene en la lancha y Miguel logra nadar con la lancha hasta pasar las olas, subir a bordo y arrancar el motor. Sotis como es un tan buen nadador y valiente, se va nadando por las olas hasta la lancha (unos 30 metros) y yo voy detras de él. Final feliz todo feliz, pero nosotros no volvemos a ir en lancha hasta la playa cuando la marea esta subiendo ;)

Carpe Diem (familjen vi saknar)/Carpe Diem (La familia perdida)